Cancer.
Ett ord med mycket laddning.
Just nu hatar jag det.
Alla som säger det till mig har en ledsam blick och använder dova tonarter. Inget positivt alls.
Och hur skulle det kunna vara det? För det mesta betyder det sorg, smärta, tårar, många och långa sjukhusvistelser, och framför allt, död.
Döden, är om inte ett ännu mer laddat ord.
Det enda vi är riktigt säkra på att vi faktiskt kommer att uppleva under vår livstid. Vi vet bara inte när det kommer att ske.
Det är ännu ovisst om cancer och död har inlett en relation, men vad jag vet just nu, det är att min mamma är sjuk.
Hon blev i fredags inlagd med magsmärtor som både hon och personalen trodde kunde bero på blindtarmen. Efter skiktröntgen såg man att det rörde sig om en stor cysta som såg ut att sitta på en av äggstockarna. Hon blev därefter förflyttad på söndagen till Salhgrenskas gynokologiska avdelning där de förberedde för operation. I tisdags eftermiddag satte de igång men upptäckte då att det inte rörde sig om en cysta på äggstocken, utan en tumör på tjocktarmen. Det visade sig också finnas två mindre på en annan del av tarmen. Dessa togs bort tillsammans med en del av tarmen, plus blindtarmen och äggstockarna.
Mamma mår bra efter omständigheterna. Hon är pigg och alert och tillsammans förbereder vi oss med familjen, på framtiden.
Provsvaren kommer i nästa vecka, så det bli en tids väntan. Hon får dock komma hem på måndag vilket skall bli jätteskönt.
Vad som kommer att ske härnäst är ovisst. Tre omgångar cellgift är obligatoriskt oavsett vad svaren ger. Men skulle det visa sig att det rör sig om en mer aggressiv cancer, då har vi en tid av kämpande framför oss.
Jag är lessen att jag inte har hunnit höra av mig till alla nära och kära, men det har varit en väldigt tumult artad tid, denna korta vecka... Mycket har blivit annorlunda och det har och kommer att kräva en del förändringar i livet.
Jag hoppas bara på det bästa och tackar alla för era underbara hälsningar och erat enorma stöd.
