kort och gott, Jenny

Så var den över. Eller iaf själva julafton. Den 25e december är både som ett antiklimax och en stor utandning. Har man planerat å stått i så är det nog väldigt skönt att årets hets äntligen är över å man kan sätta sig i soffan med en skinkmacka å bara pusta ut.

Det blev en annorlunda jul i år, men en bra sådan. Mat och häng hemma hos ett par kompisar här i Helsingborg. Lite lagom julklappsutdelning å sen ännu mera mat.

Idag, den 25e sitter jag på espresso house och smuttar på en kaffe. Skall snart tillbaka till värdparet men denna gång för att få en timmes massage som en liten present från älsklingen min.

Jag hoppas ni andra haft det bra.

Jag har de senaste åren fått en allt mer växande passion för det ljuva 50talet. Lite 40 och 60 också, men just 50 med sin musik, klänningarna, rock'nroll och lindy-hop!

Och lite avundsjuk är jag på min kära far som 1956 var 20 år gammal! Mitt i detta underbara och precis i rätt ålder. Jag önskar att jag hade fått mer tid med honom så han kunde berätta om denna tid för mig. Kanske är det därför jag så gärna söker mig till denna era, pga ovissheten. Men jag vet att han låg i lumpen, marinen. Och reste med u-båtar över stora delar i världen. Var i Afrika, Persien (som det hette då) och att han klädde sig i snygga kostymer och hade brylkrämat hår.

Så jag får göra så gott jag kan. Klä mig i 50tals inspirerade klänningar, dra en eyeliner över ögat, lyssna på lite Ella Fitzgerald, gå till Ebba´s Fik i Helsingborg och drömma mig tillbaka.

Har ni varit där förresten?

Och så lyssna på lite Ella ;)

... heter det ju. I veckan lyckades jag krocka med en elev under en idrottslektion, såpass att jag dök i backen. Jag kunde inte annat än skratta efteråt då jag står där som lärare, domare under en basketlektion, men lyckas ändå bli den enda som kolliderar med en elev, huvudena ihop så att mitt öra fick en ordentlig smäll och jag, föll ner.

Idag gick jag ner till vårdcentralen där de sa att jag kan ha fått en liten hjärnskakning och ett kraftigt blodutgjutet öra. I och med att jag inte svimmade, tappade medvetandet, men att smällen var såpass kraftig så är det ingen fara men att jag kan ha huvudärk under ett par dar och bör ta det lite lugnt. Men örat, shit asså! Då man inte har så mycket plats där, mest brosk och skinn så blir ju allt "extra" väldigt tight! Så det är väldigt väldigt ömt och känsligt för beröring.

Jaja, ännu en erfarenhet rikare eller vad man brukar säga. Nu skall jag återgå till lite läsning om pedagogisk undervisning och intervjuer.