kort och gott, Jenny

När jag var liten var jag ibland ett konstigt barn. Mer konstig än jag är nu alltså. Tex hatade jag godis och tårta, men älskade spenatstuvning.

Jag var jätterädd för IKA I RUTAN, men såg Jurassic Park säkert 5 gånger på bio! och då var jag själv bara 7.

Men konstigast av allt var nog min förälskelse i en tupp. Japp, ni läste rätt. Jag var upp över öronen kär i en tupp. En tupp som kunde sjunga...

Helgen gick som vanligt väldigt och alldeles för snabbt. Men, det är ju bra 5 vardagar tills nästa så vi skall inte hänga läpp för det. Hann med allt å lite till vilket alltid känns bra i den personliga att-göra-och-förgöra-banken. Ni vet den där man samlar på sig tusen saker man måste göra men som oftast inte blir av pågrund av det ena och det andra.

Idag är jag eldig från skolan men måste skriva ett pissarbete i idrottspykologi som är minst 14 sidor långt. Motivationen är på noll och det finns så himla mycket annat som lockar. Tex IKEA...

Vi får väl se vad det blir.

Puss å leverpastej!

Groooovy!! Me in GBG!

Äntligen är jag på plats. Efter ett par veckors uppehåll med inställning i Helsingborg var det nu dags att återvända till Gôtlaborg för en helg fylld med jobb å myspys.

Kom idag vid 13. Till hjärnskrynklaren för lite samtal å snyft (bra att avbörda sig lite inför helgen...), sen lite shopping då smarta Jenny lyckades packa ner tre par trosor, ett par strumpbyxor och... och... Nä, just det, inget mer. Hahaha!

Så det fick bli lite "nödshopping". Buhu, stackars mig... (känner ni ironin? ;) )

Ikväll blir det premiären av Skavlan tillsammans med Mamsen å sen tidig säng. Imorrn, frulle med Angie, jobb å sen mys hos JB.

Sondagen blir jobb å lite löpning är det tänkt. Dags att komma iform igen.

I like having my weekend planned out!

Peace out!

Jag har börjat läsa Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Och jag måste faktiskt ställa mig i kön av beundrare och buga mig för denna genomärliga, underbara och fantastiska kvinna som öppnar upp sig för oss andra vilsna själar. Och det mest fantastiska är att oavsett ålder, kan du känna igen dig och finna något för just dig. Något som ger dig kraft att våga var dig själv fullt ut med alla dina brister, dåliga dagar med PMS, tampongsnören, humörsvängningar, fult, fett och trassligt hår men ändå veta att du är värd att älskas. Bara för att du är just du.

Jag är bara 23. Och enligt Mia kommer den stora krisen runt 30, det gjorde det för henne iaf. Krisen som skall få pusselbitarna att falla på plats. Det gör mig rätt lugn inombords. Skönt att veta att jag inte behöver känna mig "färdig" förrän om 7, 8 år.

Det finns så mycket som var och en av oss kan göra där ute. För andra. För oss själva. Vi behöver bara bli påminda om det ibland och få en liten push i ändan.

Så fort jag kommer ur den här pissförkylningen skall jag börja ta tag i saker. Lägenheten (måla, möblera, fix'n trix), skolan (saker som ligger och nafsar mig i hälarna) och mig själv. Den biten låter jag stå oförklarad. Ingen annan behöver veta vad jag skall jobba med. Allt man behöver veta är att jag kommer att blir så sjukt snygg, smart och awsome som bara jag kan vara.

Tack å hej för ikväll.

Ett litet ljus har hittat in i mörkret. Mammas medicin har gett lite resultat. Vissa tumörer har börjar minska i omfång. Det är de första positiva nyheterna sedan denna helvetsresa började för snart ett år sedan. Så jag tar ett litet andetag och ler lite både inombords, och utanpå.

Tid finns fortfarande att finna.

Ingen vet varför det blev som det blev. Hur ett främlingsfientligt parti fick möjligheten att sitta med i vår riksdag och tycka till om lagar och förordningar som rör vårt land. Landet Lagom där alla skall vara välkomna, där vi ser till varje enskild människa. Där vi stöttar och hjälper och försöker få varenda en att hitta en plats och få ett drägligt liv.

Detta är på många sätt en utopia, det är vi alla medvetna om. Ett perfekt land existerar inte men det gör det ju fan inte lättare genom att stoppa rasism i vad som skall vara vår lagstiftande vagga.

Jag hoppas innerligt att de flesta av de totalt intelligensbefriade som la sin röst på SD har fått sig ett slag i bakhuvudet och tänkt: SHIT! Va har jag gjort?!?!

Om inte kan jag hjälpa till lite... HUR FAN TÄNKTE NI?!?!?!

Redan idag när jag skulle gå och hämta ut ett paket på posten fick jag en tankeställare på grund av det rådande valresultatet. Kiosken jag hämtar mina paket i ägs och drivs av en man från Iran, och när jag stod där och skulle hämta mitt paket slog det mig; tänk om han tror att jag har röstat på SD?! Bäst att le och vara extra trevlig så han förstår att jag hatar allt som har med SD att göra!

Hur sjukt är inte det?! Inte nog med att Sveriges invandrare skall behöva gå omkring å känna sig hotade för att 5,7 % är rasister, eller som i Hässleholm, Skåne, där 15% röstade på SD, vi som inte vill ha nånting med dem att göra skall behöva oroa oss för att bli tagna för att vara Sverigedemokrater.

Jag är så besviken på Sverige och mest besviken på ungefär 6% av dess befolkning.

Dessa ord uttalades av min kära sovkamrat efter flera nätters hostande och harklande tack vare den fantastiska lung- och öroninflammation jag lyckades dra på mig efter friluftslivslägret.

Ni vet hur det är att vara sjuk. Man känner sig inte speciellt fräsh, man har ett extremt dåligt humör, man skiter i att duscha å klär sig i samma skitna myskläder för man inte vill "smitta" resten av garderoben (eller för att man är för trött/lat för att byta). Och man kan stänga inne sig själv framför TV'n å se alla dåliga serier som Days of our lifes, Biggest Looser, Skåne/Hollywood/Norska/Danska/Korenska/Afrikanska- fruar, till och med repriserna!! Allt detta utan att nån behöver se eländet. MEN, inte när du är sambo. Då blir alla dessa ovanor inte lika aktuella längre. Man vill iksom inte rikigt släppa fram det vidriga träskmonstret som gömmer sig i snor och slem. Men jag skulle också vilja säga att det inte är så dumt att känna sig lite iaktagen. För då gräver man inte ner sig lika mycket i skiten som man hade gjort om man var ensamboende. Trots att jag har mått sämre än på många många år i sjukväg, så har jag inte kännt mig så äcklig som jag annars brukar. Detta tack vare min underbara sambo.

Så sambolivet är bra till mycket vill jag lova.

Jävla vildmarksläger! Jag är inte gjord för camping, sova i tält, laga mat på stormkök. Det är av hälsoskäl jag väljer säng, rinnande vatten ur kran och dusch. INTE för att jag är lat, bekväm och allmänt bortskämt med bekvämligheter. Nu har jag det svart på vitt efter tre friluftstillfällen med skolan som alla slutat med feber, megainfektioner och sjukskrivningar. Just get it!!

Så nu är det Kåvepenin i fem dagar, 2 tabletter, 3 gånger om dagen som gäller. Wiieeeehhhh!!!

RÖSTA!! och gör er röst hörd. För er själva. För mänskligheten. För ALLA människors lika värde.

Så kan man kort och gott förklara min situation. Men det känns underbart att äntligen vara på plats i vår lägenhet. Där sovrummet är ett sovrum, köket ett kök och ja... ni fattar. Man lever inte på en enda stor yta längre.

Och så har skolan kommit igång också, med ett BRAK! Känns redan i kroppen att den inte riktigt kommit in i de vanliga rutinerna än.

Ikväll bär det dock åter till Götet för lite worky-work @ Lisberg. Money money money, always funny in a rich mans world, right?

När jag öppnade brevlådan idag hittade jag mitt röstkort och blev genast lite nyfiken på hur jag skall rösta denna gången, eftersom sist mest var på skoj. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde eller vad jag röstade för, emot eller på. Så jag klickade in på Valkompassen 2010 för att få lite mer klarhet i saker och ting. MEN, tror ni att det hjälpte?!?!? I partitestet fick Centerpartiet mest procent, följt av KD(?!?!?!) och Folkpartiet, medan Socialdemokraterna fick näst lägst procentenhet! Inte riktigt mitt hjärteval skulle jag vilja påstå. Trodde faktiskt det skulle vara mer tvärtom, men kanske borde jag sätta mig ne roch läsa på lite mer. Hmmm...