Spola bort all eländig snö och gör marken synlig och vägarna framkomliga.
Imorse/vid lunch när jag och älsklingen åt "frukost" (klockan 12!) på Ebba's i Helsingborg hörde vi hur regnet knastrade på taket och min glädje visste ingen gräns! Jag log som värsta 5åringen i en godisaffär och bara njöt av det ljuva ljudet.
En annan sak som fångat mitt intresse är det senaste modet med underkläder som vanliga kläder(!). Tex bh:ar och s k bralets som man het enkelt använder som en vanlig top under jackan eller kavajen. Vad tycker ni?
Pannkakor till middag? Näääääää.... Så kan man väl inte göra.
JOHO!!
När man är vuxen och bor själv då får man äta precis vad man vill när man vill och hur man vill! Vad är det för dumheter som ens föräldrar putar i en när man är liten om att man bara får äta godis på lördagar, ingen glass före middagen och att man faktiskt måste äta frukost, lunch och middag och i just den ordningen!
Och efter år och år och år av tjat så flyttar de unga ut för att med sina kunskaper lära sig att leva själv. Vad gör vi? Äter pizza två dar i rad, helst till frukost eftersom vi sover till ett, två på eftermiddagen och då är det ju för sent för att äta både frukost eller lunch. Vi vräker i oss godis eftersom vi har sådana där "tentaperioder" som kräver extra mycket energi (Yeah right! Du sitter på röven och läser en bok för fan! Hur svårt kan det vara?) och vår uppfattning av kostcirkeln betsår utav mamma scans köttbullar, snabbmakaroner och ketchup a.k.a protein, kolhydrater och grönsaker!
Och så står man där med en utbildning, jobb och man/fru i väntan på barn och predikar... jo men visst, om alla de goda vanor man själv har levt efter och som man lärde sig av sina föräldrar. Give up for fuck sakes!
Har börjat leka med en rolig sida, www.polyvore.com, där du kan kombinera ihop olika, roliga, snygga outfits och sen publicera dem på din blogg! Faboluos!! Här är två sommarinspirerade kollektioner jag snott ihop.
Försöker hitta en låt som beskriver mitt sinnelag denna måndag.
En vecka kvar på februari. En vecka kvar på den officiellt sista vintermånaden. För när vi nästa måndag stiger in genom mars månads ytterdörr, då är vi också välkomna in i "vårens" första månad. Och hur många tror att snön hinner smälta bort tills dess?...................................................................
Nä, just det. Haha!
Men det är iaf ett steg närmare.
I och med dokumentären om Ola som jag såg igår har jag fått total The Ark-dille. Kan inte sluta lyssna på alla deras låtar och lusläsa alla texter. Likt Håkan är dom en grupp jag liksom växt upp med. "It takes a fool to remain sane" var våran förklaring till allt galenskap vi hittade på. Nu vet jag inte riktigt vad vi skall skylla på. Dålig uppfostan? Haha...
Snön. Den har haft en rätt så central roll i min senaste tids bloggande. Den finns både ute, och inne. Men inom mig har den redan smält bort. Inom mig har redan våren kommit. Marken har sakta börjat gå från brun-grå, till brun-grön och man kan börja skönja knoppar på träden och buskarna. Och när vinterns kyla härjar på utsidan och den snöblandade vinden viner fram, då stänger jag mig inne i min psykadeliska vår tillsammans med min sol, han som värmer upp min tillvaro och lockar fram blommorna ur sina gömmor. I blått, rosa, lila, orange, gult och alla andra färger som får leendet att vidgas. Där håller jag mig kvar under vinterdagarna, kvällarna och nätterna i väntan på att mötas halvvägs på mitten med min sinnesbild och verkligheten. Men just nu passar mig verkligheten inomhus alldeles förträffligt. Kanske jag håller mig fast här ett tag till...
Såg på Svtplay, dokumentären om Ola Salo, Ola Svensson- Superstar, då min goda vän Marcus tipsade om denna för ett tag sen på sin blogg.
Jag blev så berörd.
Jag satt under dessa 59 minuter helt uppslukad av denna människas sätt att berätta och förklara. Han som person. Han som artist. Detta i kombination av The Arks ljuva toner. Magnifikt. Det var både en och två tårar som fälldes.
När helst tankarna om sommarn, sol, salta bad och allt annat som hör till dyker upp i mitt huvud, då finns det alltid vissa toner som står för bakgrundsmusiken. Musik som speglar sommar, ledighet, lättjan och glädjen med livet.
Ni som kan er hemläxa vet vem det är jag pratar om, redan efter att ha läst rubriken till det här inlägget.
Håkan såklart!
Jag har ägnat kvällen till att lyssna och verkligen sätta mig in i han stexter till de många sånger som har följt mig genom mina uppväxtår. På fester. På klubb. På bussfärder och bilturer. Ja, under större delen av min vakan tid. Som i "Kom igen Lena" där Håkan sjunger...
Jag vet att de bara är fantasier
och nu är hon i mig.
Och kommer alltid vara.
Och jag vet att allt är falskt och bedrägeri,
men det struntar jag i
för vi dansar och du har så mjuka läppar.
Eller i "Känn ingen sorg för mig Göteborg!" ...
På diskotek (bapapapa)
Men jag tar allting på lek även en hemlighet
Ta mig till kärlek ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
För jag vill veta om kärlek finns
...innan man visste var kärlek var.
Men när jag helst av allt vill bli på tipp-topp-humör. Då slänger jag på "En vän med en bil" och dansar loss!
Och du sa
du måste vara sjuk
sjuk sjuk sjuk
Du måste vara blind
blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte se
när löven faller ner
hur ful jag är
Examinationen gick alldeles förträffligt. Romerska ringar, räck, hopp över plint och matta, alltihop på cirkus en timme. Men det känns i kroppen vill ja lova. Ojojoj va otränad man är inom sådant här. Armarna, bröstmusklerna och ryggen är så stela så stela.
Idag gäller det. Erövringen av Romerska ringar och räck. En urgammal färdighet som utövats av starka atleter genom årtusendena. Today, it's all or nothing. Återkommer med uppdatering ang detta senare idag.
Tills dess får ni se och njuta av Rihannas senste.
Idag fann jag mig själv sitta och drömma mig bort till en varm augustikväll runt klockan sex, sju när ljuset inte är så starkt men ändå påtagligt eftersom... ja, det är ju sommar. Där ser jag mig stående i ett par vita converse, mina jeanshorts, en vit, tunn så kallad gubbtröja med trekvartsärm, mina röda solbrillor och en öl i handen. Jag befinner mig i Slottskogen i Göteborg med goda vänner runtomkring mig och vi skrattar åt ngt skämt eller något som händer på scenen. För där spelar Timo. Timo Räisänen. Och han spelar den här låten.
Som jag skrattade i hemlighet åt mina kära klasskamrater när de dagarna efter gymnastiklektionen i just romerska ringar och räck klagade över sådan träningsverk i armarna. Hihihihi, kucklade det inom mitt inre, och jag gav dem en menande blick. Men icke visste jag hur denna förbannelse skulle slå mig som en blixt från bar himmel!
Asså, jag kan inte minnas när jag hade sådan här träningsverk senast?!?! Det är svårt att till och med sträcka ut armbågsleden. Och examinationen är på imorrn!!
Tur att ja skall köra ett pass Body Pump ikväll så jag fr ut blodet till alla mina förstenade lemmar. Hoppas hoppas hoppas att det hjälper.
Hela dagen har snön öst ner. Okej, kanske inte öst ner men det har varit en kontinuerligt nederbörd av denna vita massa som har förpestat min tillvaro de senaste veckorna. Det enda som är positivt med snön är att den på sätt och vis lyser upp tillvaron. Hade inte snön vart här hade det vart ganska så mkt mörkare och dystrare. Så lite får man kanske stå ut med detta, trots svårframkomlig terräng och ständig väta.
Helgen spenderades i Göteborg tillsammans med kärleken. Det var mys och lugna dagar som stod på schemat. Uppdatering från väninnorna och 2a delfinalen i melodifestivalen. Inget å hurra för direkt (melodifestivalen alltså)... Men vad skall man egentligen tro, det är ju trots allt Melodifestivalen vi pratar om, inte Grammy Awards!
Jaghar dessutom brottas med mina nya p-piller som spökar med mina hormoner och mitt humör. Ena stunden glad å pigg, för att i nästa tänka på döden och allt som är svart. Okej, nu överdrev jag igen, men visst är det märkligt att det måst evara på detta sätt? Denna övergångsperiod innan kroppen har vant sig? Undrar hur ni män har det? Beror ert humör enbart på faktorer som hunger, sömn och sportresultat? Eller är era hormoner också eran värsta fiende ibland? I wonder...
Nu skall här pluggas, lagas goooooo mat och laddas inför resten av veckan. Föreläsning och jobb imorrn. Gymnastikexamination på torsdag, romerska ringar och räck för att vara exakt, och fys-test iform av Bip-test på fredag. Mycket smarrigt. Men även fast jag nu är mitt i min idrottslärarutbildning så känns det alltid lika mysko att faktiskt ägna min utbildning åt att göra sådant som redskapsgymnastik som är så förknippat med grundskoletiden. Och det gör jag nu! Vid 23 års ålder! Värre kunde det ju ha varit... haha!
Okej, ja kan stå ut med kyla.. och snö (trots att det börjar bli liite tjatigt nu. okej?!) men vind och blåst på detta?! Är det inte att ta i lite väl mycket Guran? Jag bara fråååågar.
Idag var det tiiidig morgon som gällde mina vänner. Klockan halv sju väckte min kära mobil mig med tonerna från Beethovens 5e symfoni. Mycket pampigt. Mycket effektivt! Man öppnar inte direkt ögonen lite försiktigt, sträcker på sig i lagom takt och tar lugnt upp luren för att trycka på avstängningsknappen. Nej nej, du HOPPAR upp, slänger dig på mobilen som åker ner på golvet av den dåliga koordinationen på morgonkvisten och stirrar dig nästintill fördärvad på golvet efter den lilla manicken som sprider sådana förädiska toner tidigt på morgonen. Därefter trycker du på alla knappar du kommer åt för att få tyst på eländet! Men du vaknar. Ordentligt.
Skola klockan 8.15 med styrketräningsövningar på schemat. Jippie! Som alltid kom ja lagom svettig efter min alltid så snärta cykeltur á la Tour de France-tempo (varför ligga på latsidan liksom). Därefter direkt på med armhävningar, bröstpress, utfall och så vidare. Fram till tio roade vi oss med detta för att sen direkt dansa vidare i folkdansens anda enda fram till 12. Lagom mör och pigg, yummie!
Nu ligger jag i soffan å myser med pälsbollen Molle som är här på besök. Vi tog oss en långpromenad i solen till apoteket för att hämta ut mina nya (förhoppningsvis underbara) piller som skall ställa allting tillrätta efter 2 1/2 månads helvete med Cerazette! Gggrrrrrr för dom!
Så nu har jag tagit den första tabletten på mitt nya liv. Yeah! Good hormones rocks! =)
Nu håller vi tummarna.
Tingeling!
Cool dude with cool bad-ass look
Run little devil-watch, run! Before I smash u into little pieces...
Inga krämpor, inga plötsliga överrakningar. Vi kunde vara ute och festa en hel natt och dagen efter gå upp och springa ett par kilometer. Nu? Inte en chans.
Vi kunde träna olika sporter och lita på varann. Nu? Ischias. Knäproblem. (old-lady-problems)
Vi kunde äta mediciner utan att få biverkningar. Nu? Icke sa picke. Allt blir bara skit.
Hormonbesvär. Överansträngningskador. Ev ansträngningsastma. Garanterad pollenallergi.
Det blev ett dubbelpass utan dess like idag. Först Combat i 60 minuter, vilket isig brukar räcka för att jag skall sitta och somna med ansiktet i maten vid hemkomst, men därefter blev det också ett Pump pass á 60 minuter. Jo tack, det känns nu. Sitter i soffan och kan bokstavligen talat inte röra mig från soffan! Alla rörelser går i slow motion och hjärnan är bara gojja. Däremot var det två underbara pass! Sicka härlig deltagare, det gör ju mer än halva passet måste jag säga. Utan dem skulle det inte vara ett skit. Faktiskt.. Skulle kännas mycket dumt att stå och peppa sig själv i inne i en tom sal. Nopp, I don't think so.
Emelie å ja hade en sväng på stan också. Hittade en skitsnygg kavaj på Lindex som bara skrek mitt namn! Men ja kan inte bestämma mig. Eller snarare handlar det om prioritering. Pengarna är inte direkt den största tillgången just nu (eller någonsin) och det finns nog annat som är viktigare än en kavaj. Men Damn! den är så snygg. *suck* kanske nästa månad?
Jag kan ibland vara väldigt.. ja... pessimistisk. Allt e svart och grått och trist. Ingenting e kul. Som ett litet surt barn. Skjuter fram underläppen, lägger armarna i kors och vägrar ändra mig "bara därför att!".
Men... Jag å Emelie bestämde oss för att knalla ner till gymet och ta oss ett pass. Minst 30 min box, och sedan löpning. Aaaaaahhhh! Denna underbara löpning!
Jag har äntligen fått igång benet igen och nu längtar de efter att få ta steg för steg i allt snabbare tempo. Löpbandet får stå till tjänst nu när vägarna mer kan liknas vid isrännor än promenadstråk. Inge benbrott här tack. Så idag avverkade jag hela 4 kilometer! Var säkert ett halvår sedan det hände sist, Gôtt om attans! Målet är en mil i april. Hoppas bara att snön släpper taget snart så jag kan förflytta mig till löpspåret i skogen. Tänk er en lite sval men ändå solig vårdag. Marken är torr och runtomkring så ploppar det upp tussilago å andra vårblommor. Där har du också dig själv, din ipod och dina löparben, i ett raskt tempo längs med vägen. Jag blundar och drömmer mig bort... Underbara vår.
Varför drabbas man alltid av detta på just söndag? Är det för att man tittar tillbaka på den gångna veckan och inser allt man borde ha gjort? Eller att det ligger en ny vecka med massa saker man inte vill göra? Och varför kan inte detta ske på en fredag? När man har hela den roliga helgen att pigga upp en med. Varför just söndag?
Det är inte roligt asså...
Igår hade vi iaf jättetrevligt här hemma i Casa el Jenny. Det var broccolipaj å fördrink, vin och sen melodifestivalen. 4 glada, pratglada töser med mycket att prata om. Helt enkelt en underbar lördag.
Hur var det då med själva melodifestivalen? Ola och Salem gick direkt till final vilket troligen var rätt val med det utbudet som fanns igår kväll. Ingen låt var direkt WOW-faktor på, och snälla, men vad var det där kvidande bandet vars sångare såg ut (och lät!) som att han fått pungen ikläm? Nä, då får ja säga att ja inte alls var imponerad och hoppas att vi kan koma igen de kommande veckorna.
Nu skall här städas upp och sen skall jag fördjupa mig i orienteringens underbara värld och sen titta lite närmare på musklerna och skelettets alla funktioner?
När jag vaknade imorse, var det av att ett par solstrålar letade sig in genom persiennen och lös på mitt ansikte. I stunden jag öppnade ögonen fylldes jag av en vår/sommarkänsla som bara bubblade inom mig! En känsla som säger att allt kommer bli bra. Det kommer lösa sig. Och just nu är den så välkommen in i mitt liv!
Kan det här vara början på slutet(för vintern) och början på en varmare period? I sure hope so...
Skall snart packa träningsväskan och bege mitt till gymet för lite underbar, krävande och energibildande Body Pump.
Jag slutar aldrig att bli förvånad över människor. Du kan spendera en hel livstid med en person, och ändå upptäcka en dag att den du trodde satt bredvid dig är någon helt annan.
Tänk på alla äldre par t ex, vars partner- man som kvinna- visar sig vara gay men ändå levt tillsammans med sin respektive för att det var så man gjorde. Eller de som lever dubbelliv, har en fru eller man och barn, och en annan nån annanstans. Hur förhåller man sig till det?
Eller bara det att man tror sig ha en viss relation till någon, man kommer överens och sen... nä, visar det sig vara på ett helt annat sätt. När du tror att du känner någon och sen visar det sig vara på ett helt annat sätt, vad gör man? frågar jag.
Dessa tankar snurrar runt i mitt huvud denna fredag när jag sitter och väntar på att middagen skall bli klar. Mannen är och jobbar så ikväll blir det mys pys all by myself. Skall kolla på skräckfilm och krypa ner under filten i soffan och förbanna mig själv för att jag utsätter mig själv för det, haha!
Imorrn däremot, då blir det först Pump klockan elva, sen skall Melodifestival-premiären firas med underbara väninnor här hemma, vin och god mat! Mumsfilibabba!!
10 dagar kvar. Sen skall hela världen explodera i urklippta pappershjärtat, rosblad, konfetti och glitter. Tända ljus ses i varenda fönster och folk går hand i hand genom städernas gator.
Alla hjärtans dag, var det ja.
Jag undrar, om alla kära och icke kära människor skulle kunna enas om att på olika sätt försöka försätta "världen i brand" genom en massa mys och pys och på så sätt få snön att smääälta bort?!
Mycket bra idé tycker jag. Ingen som förlorar på detta. Bara en massa närhet och rena gator på köpet.
Idag är det grått ute. Å skall vi se till våra senaste erfarenheter betyder det nu... MER SNÖ!! Yeah baby!
Eller inte.
*suck* Varför skriver jag ens just nu. Min sympati och optimism är ungefär lika med George W Busch samlade popularitet. Jag måste ta mig i kragen och göra nåt som får adrenalinet och lyckohormonen att hoppa. SNART!!
Dansaren Daniel Celebre och koreografen Travis Payne har besökt Cebu Provincial Dentention and Rehabilitation Center för att skapa ännu ett sensationellt dansnummer som hyllning till den döde Michael Jackson.
Jag finner inga ord utan ni får bara titta och förmodligen få samma rysningar av välbehag som jag fick.
Jag har varit väldigt dålig med att uppdatera här sedan min GBG-vistelse, men jag hade faktiskt ganska så viktiga saker för mig så tiden framför burken minimerades. På gott och ont.
Hade tänkt att stanna i "huvudstaden" fram tills igår men lyckades hitta ETT schema(observera ett schema) där det stod att jag skulle ha lektion på måndag kl 10:00. Så jag tog mitt pick och pack på söndagskväll för att dra mig neråt. MEN, sedan visade det sig när jag kollade på schemat på nätet att så var inte alls fallet, ingenting på måndag var det mer korrekt!
Nu var det så att jag åkte ner till kärleken så det var ingen dum idé alls, men det jag vill poängtera är just hur man kan förvissa oss studenter på detta vis?! Som om vi inte hade tillräckligt att tänka på ändå? *suck*
Hade 3e Combat- passet igår på gymet och det är alltid lika underbart. Man får en sådan adrenalinkick samtidigt som man får tömma sig själv på allt, energi som aggressioner eller vad de nu kan vara. Sen åkte jag hem och bakade en underbar äppelkaka som skall ätas ikväll med en klick vaniljsås... mmmmmhhhhh! Och så står det gymnastik på schemat idag, hehe. Just my usual vardag.
Kort! Men naggande god!
Fröken, flamsig, sprallig, träningsinstruktör, lat, matglad, nyfiken, allergisk, filmfreak, true blood-fan, lillgammal, lite av varje helt enkelt.
