kort och gott, Jenny

Först var jag på ett litet möte, inget konstigt med det. Dock När jag var påväg därifrån, var jag tvungen att ta mig ner från en trappa, i stål, med is på. No fun comes out of that, right? Efter andra steget känner jag hur fästet under foten bara försvinner, och därefter "bumpar" jag ner 2- 3 meter på rumpan i en härlig film-komedi-anda. Mobilen åt ett håll, nycklar t ett annat, och jag i en hög i slutet på trappan. Det kan inte bli bättre?

Därefter bestämde jag mig för att ta en tur på stan och gjorde därför ett stopp vid automaten. Efter valda funktioner skulle jag få min minneslapp, men då börjar maskinen strejka. Den grymtar och fräser (på ett maskinvis alltså..) och efter ett par sekunder så spottar den ut min lapp! Jag skojar inte! Lappen flög säkert nån meter bak och de bakomvarade som stod och köade skrattade gott, så även jag. Very strange...

Därefter var det inget mer konstigt som hände,  verkligen. Jag hittade två übersöta toppar på lindex som skall få förgylla min vår (som SNART är här!!!!).

Bland annat denna....

Just watch 4 yourself!

Igår var jag och A på polisen för att skaffa ett id-kort till honom. Då han inte hade annan giltlig identifikationshandling, så följde jag med för att intyga att A var A och ingen annan till exempel B, C eller D.

Väl framme i luckan tittar en alldeles för-rödhårig-för-att-vara-hennes-egna-färg-eller-för-den-delen-på-något-sätt-vara-klädsam-tant i övre medelåldern ut sitt rödsprängda huvud. A förklarade situationen och sa sedan att jag var där för att hjälpa till.

"Tyvärr kan jag inte använda henne. (använda?) Hon kan lika gärna vara en flicka du har plockat upp på gatan och betalt 100 spänn." *tystnad från alla inblandande*

"Ehm... Ok."

Vi blir hänvisade till skattekontoret istället och går därifrån. När vi väl kommit utanför polishuset tittar jag och A på varann och gapskrattar!

"Kallade hon dig vad jag tror att hon kallade dig...?"

Okej, jag fattar vad hon menar, men det finns för tusan hundra andra sätt att förklara att vi inte kan lita på att detta är din flickvän. Men kalla mig för fan inte för en flicka från gatan! Och som om inte det var tillräckligt! 100 spänn! Ser jag så jävla billig ut?!?!?!

Kan man göra någon form av anmälan? Så kanske jag iaf kan tjäna in de där 100 spännen som jag blev utan för besväret, hehe... Jävla kärring!

Snökaos i Halmstad. Begav mig iaf ner på stan och införskaffade det så mirakelbeströdda mineralsminket i.d.

De hade ett erbjudande om ett s k startpaket med 2 foundation, 1 concealer, någon form av primer och ngt slags solpuder + 3 borstar för 998 svenska riksdaler. Dyrt! tänker ni. Nej nej, säger jag. Hade jag köpt allt detta löst hade jag fått spotta nästan det dubbla! Det du! Det är inte fy skam.

Så om 2-3 veckor återkommer jag för att ge min dom, är den så mirakulös som alla säger? Låt oss se.

Vad skall man svara på det?

Mamma har inte verkat sjuk. Hon har inte klagat, inte spytt, inte bråkat, inte ifrågasatt nånting. Vi pratar varje dag och vi diskuterar vad läkarna har sagt, vad de gör, den dagliga formen och så vidare. Och fram tills nu har hon inte märkt av så mycket. Tills nu.

Jag skall åka hem till Götet över helgen. Dels för att gå på ett möte på Lise och sen också för att vara med mamma. För nu har det hänt nånting.

Det man förknippar med cancerpatienter. Det som definerar situationen. Det har börjar ramla av.

Och det är jobbigt. För henne och för mig. Hon, därför att det är hennes hår, en del av henne. För mig eftersom det faktiskt få mig att inse att ja, hon är sjuk.

Har vart ett par tuffa dagar, mycket känslor upp och ner. Tårattacker när som helst, vid TV'n (självklart), när man lyssnar på musik (vad annars?), på tåget (svårt att snyfta tyst vill ja lova), när man äter (man slipper iaf salta). Men jag är så glad för mina vänner och min älskade som får mig att tänka på annat. För det är oftast det man behöver, annat att tänka på. Att få göra något annat.

Nu skall jag rulla ner på stan och ge mig själv ngt annat att tänka på.

Beyoncé & Lady Gaga

Nu kommer ni, kära läsare, att få ta del av ett sådant där typiskt tjejigt anti-blogg-inlägg där världen är kass, allt suger och inget positivt skrivs.

Jag tror att vintermörkret till slut har letat sig in i mitt annars hittills så genomlyckliga skal. Eller? Nä, jag väljer att skylla på hormoner istället. Det är enklare så.

Igår grät jag kanske 4 gånger under dagen. Första gången för att jag spillde ut kaffe på golvet. Trött och nyvaken och reflexerna lika snabba som en döende sengångare... Sen börja jag skratta efter 40 sek eftersom jag tyckte situationen var så bisarr. Andra gången: lyssnade på Coldplay's Fix you som triggade igång mina tårkanaler redan i fredags... Här fanns inget att skylla på. Tredje gången: kollade på Surrender Dorothy på trean. Handlade om en mamma vars dotter dör och mamman ser till att umgås med hennes vänner för att få en bättre bild av vem hennes dotter var*snyft snyft'* (skall tilläggas att jag jämnt gråter vid sådana här filmer så det isäg är inget ovanligt, det tillhör det normala). Fjärde gången: ännu en film. Kalenderflickorna. Så okej då, det var väl egentligen bara första gråtet som var konstigt, och därmed hormonrelaterat enligt min analys.

Jag undrar hur mina grannar uppfattar mig. Schizo?

Så idag har lusten liksom gått ur mig. Häller i mig mitt skvätt-fria kaffe och hoppas att det skall fylla mig med energi att klara dagen. (Nu! Näää.. vänta lite. Nu då! Nä... Attans)

Satt och sökte på nätet och hamnade på en gammal debatt om vad utvikningstjejer skickar för signaler till dagens ungdomar och då speciellt till unga tjejer.

"Man skall inte behöva ha stora bröst, blonderat hår och ligga utfläkt på en pläd för att få uppmärksamhet."

Nej, det håller jag helt med om. Ingen tjej skall behöva känna att hon inet duger för att hon inte stämemr överens med tjejerna i dessa tidnngar och bilder. För det första så är flesta av dessa opererade för att få de fylliga brösten, den putiga rumpan och de föföriska läpparna. Sen har man lagt ner ett hejdundrans jobb för att få till den sista touchen på bilderna. Tagit bort lite där, lagt till lite där- alla som har eller har jobbat med Photoshop vet hur lätt det är att "fixa till" korten lite.

Men, det var inte det här som irreterade mig. Det som upprörde mig var hur flera av deltagarna istället hyllade modellvärlden, catwalken alltså, och menade att dessa kvinnor var de man istället skulle fokusera på som idoler eller rolemodels för unga flickor. Detta för att de signalerar ett mer professionellt och seriöst intryck...

Här slog det nästan slint i huvudet på mig!

Om jag skulle välja mellan att visa bilder på s k "nakenmodeller" eller "vanliga modeller", så skulle jag faktiskt hellre visa nakenmodeller. Varför? Därför att jag anser att modevärldens modeller försätter och signalerar att du är inte lycklig och fulländad om du inte är superduper-smal, lever på kokt gurka och springer 3 mil per dag!

Visst, en nakenmodell signalerar inte de bästa idealen heller. "Stora bröst och sexig blick får dig älskad och åtråvärd", men snälla, dom slipper iaf svälta för att "må bra".

Ingen av dessa är bättre än den andra, de har sina brister. Men kolla på dessa bilder och säg mig, rent ytligt, vad ni tycker verkar mest hälsosamt?

...eller

Va snygg min blogg har blivit! Tänker köra Kissie-stilen och vara outhärdligt egotrippad. Efter många vändor fram och tillbaka, bloggdesigner hit och bloggdesigner dit, så har jag äntligen kommit fram till denna enkla, men stilrena design. Lajki lajki!!

Och med en touch av rosa så är den fulländad. Yes (och inte diskmedlet denna gången), nu är jag nöjd...

I snart två veckor har jag haft krismöte varenda gång det närmar sig diskning. En liten, liten skvätt har kittlat mina nerver varenda gång och ja, YES håller vad de lovar. Räcker i oändligheten. Men nu har jag äntligen lyckats köpa nytt. En ny oändlighet har börjat. Av diskning...

Tufft pass med 20 min löpning på bandet efteråt. En aktiv lördag med andra ord. Dock tog kreativiteten slut där. Punkt slut.

När jag kom hem tog all energi slut! La mig på soffan för att "vila" å sen somna ja i 3 timmar... Haha! Där blev ja sen liggande resten av kvällen. Super saturday! Haha!

Idag skall det lagas potatissoppa, pluggas orientering, städas(min vanliga söndagsrutin), och sen får vi se vad dagen har i sitt sköte, mohahaha! Jävlar i havet vad ja kan vara fyndig ibland...

Så länge bjuder ja på lite sommarfeeling. Bara för att plåga er lite.

Ciao!!

P3 Guld-gala.. Vad finns det mer att säga?

Lasse (Lars Winnerbäck alltså) kammade hem både Årets artist och Årets guldmick! Kärlek säger jag bara. Kent blev Årets grupp, Erik Hassle Årets nykomling.

Timo gjorde en grym insats som programledare. Puss å hej!

Igår var det premiär, för min del, för Body Combat på Idrottscentrum. Sicken urladdning! Vilken stämning! Fullt ös medvetslös i 60 minuter!

Jag och Hanna turades om och teamade klassen igenom alla 10 låtar med allt från boxning, till muay thai till karate och allt däremellan. deltagarna var svettiga och röda i ansiktet när de gick därifrån, men med ett stort leende på läpparna, bästa betyget! Så nu är det måndagar klockan 17'00  och torsdagar klockn 18'45 som gäller om man vill bli av med överskottsenergi och lite irritation eller bara få en kanonträning.

Har roat mig med att surfa runt lite bland vårkläderna som börjar ploppa upp i butikerna och på nätet. Senaste favoriterna är Cheap monday och Weekday. Och letar man så kan man bland annat hitta dessa gobitarna:

Det blev lite fest. Mycket trivsamt.

Har upptäckt en ny passion... Spets!

Elegant och porrigt på samma gång, helt beroende på vem som bär det och hur. Eller vad tycker ni?

En sådan människa vill jag bli. En som har koll alltså.

Men så slår det mig att jag är faktiskt en sådan människa. Inom vissa områden. Det som intresserar mig, det kan jag eller är påväg att lära mig en massa om. För det som intresserar mig är det som jag självmant söker information om, letar upp på biblioteket, fastnar för i media och så vidare.

Så när någon öppnar munnen och "sätter andra på plats", handlar det inte om att de är dumma eller mindre vetande. De har bara mindre kunskap om just det ämne som den som kan har. Svårare än så är det inte. Problemen, eller utmaningarna, uppstår när det finns flera personer som kan mycket om samma sak. Det är då det uppstår diskussion, debatt, konversation med frågeställning. I dessa sammanhang trivs jag som fisken i vattnet. FÖr är det i något praktik man lär sig mycket, så är det i just sådana. Att höra vad andra tycker och tänker. Hur de uppfattar och värderar. Det kan få en själv att utvärdera och utveckla sina egna.

Nä, nog med filosofiska funderingar.

Soft music å ett glas rödtjut, tack!

De som känner mig vet att jag har en öm punkt för konspirationsteorier. Så när Zeitgeist dök upp i mitt liv var jag som ett litet barn i en godisaffär! (och här vill jag passa på att tacka alla nära och kära som stod ut med allt mitt tjat om zeitgeist hit och zeitgeist dit... Tack! Ni var så tålmodiga.)

Men nu, mina vänner, nu har det dykt upp något nytt! Något revolutionerande! På www.apple.com/trailers såg jag nämligen en trailer för en film vid namn The House of Numbers, och för alla er som nu har upptäckt ett nytt intresse för konspirationsteorier *blink* *blink*, kommer ni nu att få se denna skapelse och vävas in i denna underbara värd av tvivel, ifrågasättande och med ett ständigt "Varför?" på läpparna.

Nu ligger jag hemma mega-mega förkylning! Och när man är helt igentäppt i näsan, då känner man inte heller någon smak, vilket resulterar i en inte allt för stor matlust. Det enda som jag ens känner ngt av är stark mat. HOT! SÅ jag sitter och söker recept på heta soppar och grytor. Enkel mat, för orken är inte heller på topp.

Bläää för förkylning helt enkelt. Nu skall jag åter gå til Top Model, Days of our lifes, How I met your mother, Cops och allt annat som får min dag att gå framåt.

Tingeling!

Men jag förösker att förena nytta(?) med nöje och kollar runt lite på vad som komma skall under våren  i modeväg. Detta är vad jag hittade på Topshop.com, som faktiskt föll mig smaken. Verkar som att jag har utvecklats lite i min modegenre...

Klockan noll nio noll noll var det samling för Halmstad Högskolas Idrottslärar- studenter vid Halmstads Roddarklubb. Med oss skulle vi ha extra ombyte, handduk och på kroppen en långärmad tröja och långa byxor för att få bästa effekt av övningen. Vaddå för övning?, undrar ni. Jo, det skall jag berätta för er. Vad vi gjorde här vid roddarklubben, har inget med rodd att göra. Nej nej, vi var där för att BADA ISVAK!!

Jajamensan!, du läste precis rätt.

För att få godkänt i den kurs som heter just Vinterutbildning är vi tvungna att kasta oss frivilligt i en isvak, känna på hur det känns, svara på ett par frågor (under kippande anda!) och sedan dra oss själva upp med hjälp av isdubbar. Och vet ni vad? Det kan vara bland det häftigaste jag någonsin har gjort! Vilken kick! Det hela tog inte mer en ett par sekunder, men shit! Jag är fortfarande hög på adrenalin!

Så nu gäller det att använda sig av detta för att ladda om inför kvällens utmaning, Releasefest på Idrottscentrum för de nya Les Millspassen. Body Pump klockan 17:15 och sedan Body Combat 19:15. It's gonna be a sweaty event!

Skav i halsen.

En igentäppt näsborre.

Japp, årets första förkylning har slagit sina sylvassa klor i mig. Däremot vill jag inte riktigt säga att det är just förkylningen som är anledningen till de värkande musklerna. Det kan lika gärna var så att jag är lite ur form och drabbats av träningsvärk efter gårdagens bravader... Hmm, mycket mer troligt faktiskt.

Och idag måste jag ställa mig och köra igenom Combat- passet tills knogarna blöder och lederna skriker "Nej NEj NEJ!!!" Jag kan iof trösta mig med att det kommer göra mig varm. Jag som annars nu för tiden har en medeltemperatur på 25° celcius tack vare den "Sibiriska kylan". Inte coolt! Mjukisbrallor, långärmade tröjor och sockar, det mina vänner, är vad jag sover i under ett duntäcke med två filtar. Mysigt? det vet jag inte om jag kan hålla med om.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så ser jag varje morgon fram emot att hälla upp en stor het kopp kaffe som sänder värmeimpulser genom min stelfrusna kropp (nedfrysning efter döden, my ass...!). Utmaningen är bara att ta sig upp från den underbart varma sägen och gå de 5, 6, 7 stegen till kaffeapparaten genom vad som känns som med det Antarktiska vinterlandskapet!

Det bästa tips som jag fått inför det nya året, det är att kvällen innan ladda kaffeapparaten med filter, vatten och kaffe vilket resulterar i att man på morgonen bara trycker på on- knappen! Fantastiskt! Så många minuters lidande jag sparar.

Imorse var det premiär för 2010 års första Body Pump pass på Idrottscentrum, och vilken start! Jag ryser nästan bara jag tänker på det. Underbara deltagare och ett underbart bra jobb! Det här kan inet bli annat än toppen!

På måndag har vi även releasedag för alla nya Les Mills- pass, Pump, Step och Combat. Kommer bli en tuff och intensiv dag men kul så in i ******! Haha!

Nu skall jag strax iväg och äta paj och dricka vin me dmin underbara väninna Emelie. Mys mys"

Puss på er alla!

Men när vi kom till Strömvallen, där solen var påväg upp över kullen, snön låg tung på träden och isen var helt nyblank.

Efter en kort introduktion om isvett, livräddning ur isvak och så vidare, var det dax att ge sig ut på isen. Denna gång skulle vi få testa på långfärdsskridskor. Och hur var det? Fantastiskt! Sicket underskattat sätt att njuta av naturen. Man bara glider fram, med låååånga kliv över isen. Suger in miljön runtomkring och bara njuter. Kanske finns det en liten naturmänniska där inne i mig? Haha

... en stooor kopp kaffe och lite skön musik.

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

... är inte vad man förväntar sig av sin mamma som dagen innan spenderat 16 tim på sjukhuset med cellgiftsbehandlingar och annat smarrigt!

Hon mår bra ialla fall. Trött, men inga större biverkningar hittills. Jag själv skall åka tillbaka till Halmstad ikväll eftersom skolan drar igång igen imorrn bitti. Långfärdsskridskor står på schemat men jag är tyvärr inte alls peppad. Hade hellre stått ut med ett långt fyspass med intervall och övningar som pressat en till bristningsgränser. Konstigt va? Lusten att åka skridskor är lika med noll! Fetnoll! Tror att det beror på kylan. Jag hatar den! Fryser hela tiden, så fort ja sätter foten utanför dörren oavsett hur mkt kläder jag har på mig.

Nä nu måste jag sätta igång å packa.

Ciao!

Första dagen på första behandlingen. Mamma och jag åkte in vid 8.00 för att skriva in henne på Sahlgrenska, Onkologen. Här fick vi ett rum där hon skulle få ligga och vila emellan proverna, behandlingar och Gud vet allt som skulle göras.

Det första som möter oss är hennes rumskamrat som vad jag kunde förstå, hade någon form av cancer i eller vid luftrören. Peruken vilande på sängbordet, syrgastuben stod redo vid sidan om då rasslandet och hostandet blev för mkt. Det kala huvudet med bara ett par tovor hår och ett par trötta ögon. Japp, verkligheten kommer ifatt en, vare sig man vill eller inte.

En jättesnäll sjuksköterska vid namn Hanna hjälpte oss komma på plats och utförde sedan blodprover, EKG och lite annat smått och gott.

Därefter var det bara att vänta. En s k venport skulle sättas in senare under dagen för att underlätta kommande provtagningar och injektioner av cytostatika. Mamma och jag bestämde att jag skulle ta en runda på stan och återkomma senare under dagen eftersom det skulle dröja ett par timmar innan själva medicinen skulle sättas in. Så nu sitter jag hemma och låter mig själv förstå vad det är som händer. När man är mitt i allt, pratar med folk, förklarar om och om igen, så håller man det platoniskt ifrån sig. Både mamma och jag pratade tidigare om att vi båda går och väntar på den stora "boomen", sånt som man hör att folk råkar ut för. När det går upp ett ljus, man förstår allvaret. Men saken är den att jag gör det, men sitter ändå inte i ett hörn och tjuter. Visst, jag gråter. Jag gråter i denna skrivande stund, men jag ser upplever inte att världen är totalt värdelös för det.

Min mamma har cancer. Hon får behandling. That's it. Att hon kan dö, det vet jag. Men hon skulle lika gärna kunna gå över vägen och bli överkörd. Nu är det bara lite mer påtagligt, lite mer "greppvänligt".

Skall försöka få i mig lite middag nu. Sen bär det upp till sjukan igen. VI hörs snart igen.

2010 mina vänner. Det känns faktiskt riktigt bra att både säga och skriva. Trots att inget egentligen ändras, rent fysiskt, så känns ändå nyår och årsskifte som någon form av nystart. Man kan iaf inbilla sig att allt gammalt kan läggas bakom sig. Och det är väl det som räknas. Hur det känns.

2009 var ett blandat år. Jag citerar Lars Winnerbäck för att få den bästa formuleringen; "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förfärligt, det kan va så bra..."

Just nu är det både väldigt bra, men också rent kasst! Jag är kär som aldrig förr, vilket får en att sväva på små moln titt som tätt, men oroar mig samtidigt för min stackars mamma som nu måste kämpa med ett gäng cellgiftsbehandlingar. Men när man själv måste vara stark, då känns det bra med ett stöd som man kan luta sig emot när man själv inte riktigt orkar stå upp eller bara behöver vila sig.

Har haft ett supermysigt nyår och ett par underbara dagar nere i Helsingborg. En mkt bra start på det nya året vill jag lova. Det ger en lite extra kraft att så att säga standing tall för en tid.

Skall ta och packa ihop resväskan igen och bege mig upp till GBG ett par dagar. Så ni får nästa uppdatering därifrån. Puss å hej!