Nä nu orkar jag inte mer.
Kategori: Mamma
Jag orkar inte så där jävla pretantiös och ordentlig och moraliskt korrekt. Varför skall man inte skriva om sig sjäv? Varför skall man inte dela med sig av vad sm händer både inuti och utanpå? Det är väl därför som man läser andras bloggar? Läser för att få tips, råd, hitta nån med liknande eller samma erfarenheter. Hitta andra i samma situation och förstå att det går. Oavsett om det handlar om att förlora någon i cancer eller att bygga ett väggskåp.
Mamma har varit död i 6 månader. Just det, död. Det betyder att hon aldrig mer kommer att ringa, aldrig mer krama om mig aldrig mer skratta eller be om hjälp med någon teknisk pryl som hon älskade att köpa men inte förstod sig på över huvudtaget. Det hugger som tusen knivar i kroppen och i själen så fort jag tänker just det, att hon är död. Det är det jävligaste, det värsta, den mardröm jag hoppades aldrig skulle ske men som tyvärr blev sann.
Så vad gör man?
Man lever vidare. Gråter sig igenom de stunder som är så påträngade att de inet längre är ofrånkomliga. Man skriker och gapar och frågar sig själv "varför, varför, varför?" om och om igen. Men det finns inga svar. Det är ingens fel, ingen som kan stå till svars eller straffas. Bara vi som är kvar och den som miste livet. Och ja, det är helt vanligt att tro att man blir straffad för ngt man gjort elelr inte gjort. Men iså fall undrar jag vad småbarn har gjort för att förtjäna att deras förälder dör i cancer innan de ens fyllt 7?Och vad har jag gjort som är så fruktansvärt att båd amina föräldrar dör i caner innan jag är 25? Det kan inte vara ett straff. Jag tror helt enkelt att det är slumpen. Slumpen, gener, dåliga vanor och en jävla massa otur.
Min mamma var den starkaste människa som jag någonsin kännt och troligtvis kommer att känna. Hon var verkligen i en klass för sig. Så osjälvisk, utan att vara mesig. Och tuff det var hon. Jävlar vad hon kunde ryta till eller sätta ner foten när det behövdes. Om jag blir en fjärdedel av den männsika som hon var, då kan jag känna mig ok. Jag skall göra mitt bästa.
Men det jag ville säga, det är ok att prata om det. Man behöve rinte vara superstark hela tiden...
