kort och gott, Jenny

It's happening...

Kategori: Mamma

Många har frågat hur det kommer sig att det inte "märks" på mig att mamma är sjuk...
Vad skall man svara på det?
Mamma har inte verkat sjuk. Hon har inte klagat, inte spytt, inte bråkat, inte ifrågasatt nånting. Vi pratar varje dag och vi diskuterar vad läkarna har sagt, vad de gör, den dagliga formen och så vidare. Och fram tills nu har hon inte märkt av så mycket. Tills nu.
Jag skall åka hem till Götet över helgen. Dels för att gå på ett möte på Lise och sen också för att vara med mamma. För nu har det hänt nånting.
Håret.
Det man förknippar med cancerpatienter. Det som definerar situationen. Det har börjar ramla av.
Och det är jobbigt. För henne och för mig. Hon, därför att det är hennes hår, en del av henne. För mig eftersom det faktiskt få mig att inse att ja, hon är sjuk.
Har vart ett par tuffa dagar, mycket känslor upp och ner. Tårattacker när som helst, vid TV'n (självklart), när man lyssnar på musik (vad annars?), på tåget (svårt att snyfta tyst vill ja lova), när man äter (man slipper iaf salta). Men jag är så glad för mina vänner och min älskade som får mig att tänka på annat. För det är oftast det man behöver, annat att tänka på. Att få göra något annat.
Nu skall jag rulla ner på stan och ge mig själv ngt annat att tänka på.

Kommentarer

  • victoria säger:

    Det är en jävla tur att du är så stark!

    Vi finns ju här för dig det hoppas jag att du vet!



    Puss

    2010-01-28 | 15:18:30

Kommentera inlägget här: