Snön. Den har haft en rätt så central roll i min senaste tids bloggande. Den finns både ute, och inne. Men inom mig har den redan smält bort. Inom mig har redan våren kommit. Marken har sakta börjat gå från brun-grå, till brun-grön och man kan börja skönja knoppar på träden och buskarna. Och när vinterns kyla härjar på utsidan och den snöblandade vinden viner fram, då stänger jag mig inne i min psykadeliska vår tillsammans med min sol, han som värmer upp min tillvaro och lockar fram blommorna ur sina gömmor. I blått, rosa, lila, orange, gult och alla andra färger som får leendet att vidgas. Där håller jag mig kvar under vinterdagarna, kvällarna och nätterna i väntan på att mötas halvvägs på mitten med min sinnesbild och verkligheten. Men just nu passar mig verkligheten inomhus alldeles förträffligt. Kanske jag håller mig fast här ett tag till...
Såg på Svtplay, dokumentären om Ola Salo, Ola Svensson- Superstar, då min goda vän Marcus tipsade om denna för ett tag sen på sin blogg.
Jag blev så berörd.
Jag satt under dessa 59 minuter helt uppslukad av denna människas sätt att berätta och förklara. Han som person. Han som artist. Detta i kombination av The Arks ljuva toner. Magnifikt. Det var både en och två tårar som fälldes.
Kort! Men naggande god!
Fröken, flamsig, sprallig, träningsinstruktör, lat, matglad, nyfiken, allergisk, filmfreak, true blood-fan, lillgammal, lite av varje helt enkelt.
