Jag är så förväntansfull att det pirrar i hela mig när jag tänker på det. Jag blir åter igen en liten 13 årig tjej som inte brydde sig om något annat än att helgen skulle komma så att all tid, från tidig morgon till sen kväll, kunde spenderas i stallet.
Yes! Det är dags för mig att åter igen kasta mig i sadeln. Efter ett uppehåll på ungefär 3,5 år. Så lång tid har det aldrig gått innan och det gör mig lite nervös, självklart.
Igår var jag även tillbaka i vad min mamma kallade mitt andra hem, Tre Hästar i Kungälv. En ny hjälm behövs iinhandlas. Det var roligt att vandra in och se att det var sig likt, men samtidigt lite vemodigt. Mamma och jag åkte alltid dit tillsammans. Hon var så glad i mig och ridningen. Från det att jag fyllde 9, det var då jag fick börja rida, tills jag var 15, 16 år, satt hon och kollade på varje lektion. Oavsett om jag bett henne eller inte. Det väcker måmga minnen men jag känner också att detta kan bli lite av en läkande aktivitet. Tillbaka till det jag älskar. Till något som jag och min mamma delade även fast hon aldrig red själv så var det hon och jag och ridningen.
Hur är det möjligt att varje sommar bara swischar iväg i ett enda, medan vintern är så utdragen å seg? Det är inte riktigt rättvist tycker jag. Idag är det ungefär 1 månad kvar tills skolan slår upp sina portar igen och förhoppningsvis sista året börjar. Kanske blir lite till under nästkommande höst, men det är en annan femma. Nu börjar det också bli rätt varmt å gött. Konstig känsla att behöva börja slå upp sina böcker, läsa kurslitteratur och fundera på examensarbete. Nä, nu skall vi inte hänga läpp utan suga ut det sista underbara av det som är.
Igen. Åter igen är det någon idiot med alldeles för stort ego och förtroende på sina egna sjuka ideal som inte har fått den sort av uppmärksamhet som han behövt. Istället är han nu skyldig till att snart 100 personer har fått mista livet och deras familjer och vänners liv kommer aldrig, aldrig att bli detsamma.
Varför, kan man fråga sig. Kanske för att vi är lite för lata, lite för petiga med att låta alla få säga och tycka precis va de vill.
Bland de första reaktionerna var att detta bomb- och skottdåd troligen är utförd av islamistextremister, jag hoppas ni stänger munnen fort och skäms för er trångsynthet. Jo, han hade viss koppling till islam. Han HATADE den. Och hans hat fick honom att ta till de mest extrema för att få sina "åsikter" hörda. Han använde sin okunskap och sin frustaration som gnista för vad som kan vara en av de mest tragiska och fasansfulla händelser i modern tid.
Därför att vi låter människor med felaktig kunskap och därmed felaktiga åsikter får ventilera och värva andra lika outbildade människor. Så att fler kan vid sådana här situationer tänka att: "Ja, det är nog de där muslimerna."
Tyvärr är vi alla lika skyldiga. Skyldiga till att inte våga säga emot tillräcklingt mycket och skyldiga till att tillåta sådana här månniskor får verka på internet, i föreningar bland barn och ungdomar.
Förhoppningsvis är detta ett av många wake up calls på att nu är det nog.
I Helsingborg hade vi det lyxigt. Int enog med att vi hade diskmaskin, vi hade tvättmaskin också!
Ja vet, ja vet att det ät en lyx utöver allt annat men jag saknar det. Vi har en diskmaskin nu, men det hä rmed att inte ha tvättmaskin, att behöva go ner till tvättstugan varje gång mammelucklådan sinar, det funkar inte längre.
Tror jag inte har så stort val än att införskaffa en igen. Vi har pratat om en sådan där toppmatad just för att vi inte har ett jättestort badrum, så nu blir det till att kolla runt på nätet. Bör man skaffa ny eller lönar det sig med begagnad? Vilket märke är bäst? Någon som har koll?
Som så mkt annat kommer jag på DET med det, lite senare än alla andra. Troligen för att jag är väldigt insnöad på det jag innan alltid har kollat på. Därför är det skönt att ha med sig nya, fräscha ögon som kan hjälpa en på traven.
Igår va en sådan dag. Jag å A tog en heldag på stan å fick shoppat en hel del. Det är förbaskat roligt att shoppa loss still sig själv! Speciellt när det är på rea också.
Fick tag i et par helt nya jeans och massa shyssta topar. Varifrån?
WEEKDAY!
Yes, jag har äntligen fattat vad det är alla är så Wow! och Åh! om när det gäller denna butik. Jeans för 100 spänn... JA TACK!!
Äntligen en ledig dag efter många dagars arbete. Och ni vet hur man är då. Trött, lealös, slapp och "groggy" i kroppen. Svårt att exakt försöka förklara, men jag brukar vanligtvis inte ha mycket till övers mer än att bara hänga. Men idag har det varit annorlunda. Uppe med tuppen, har passat på att rensa och sortera och till och med möblerat om lite i sovrummet. Vill börja få ordning. Det är lite trist att behöva lägga sina lediga dagar på sådant men resultatet kommer ju bli en desto mer tillfredsälld tös som kan njuta i ett fint hem.
Dock var jag oerhört osmart igår kväll. Älsklingen somnade gott redan vid niotiden och jag kände att en film skulle sitta fint. Av allt jag kan välja blir det P.S I love you. Fråga mig inte vad jag tänkte på för hade jag möjligthet att åka tillbaka i tiden hade jag gett mig själv en snärtig örfil för att ens tänka tanken. Det blev en del gråt och tandagnisslan som resulterade i ett härligt puffyface denna morgon. *suck* man blir allt bra trött på sig själv ibland.
Men den är j*vligt bra... Det kan man inte säga emot ;)
Skriver fran outlandish, darav avsaknaden av de dar sma prickarna over vissa bokstaver. Later jatteroligt nar man laser precis som det star, hihi! Befinner mig nu hemma i sambons foraldrars hem i Rumanien. Vi har varit har i en vecka och haft det gott. Allt fran timmar av vandring genom hans hemstad till bad vid heta kallor, massage till utgang med hans bror the romanian style! Dom har riktigt grym musik har vill jag lova, och det roligaste ar att den lar komma till Svedala lagom till vintern ungefar. What else can you accpect. Imorrn bar det iaf av mot Sverige igen och semstern ar over for den har gangen. Nu vantar ett par goa arbetsveckor dar caschen skall rullas in.
Jag tog en snabbis ut till havet men jobbet drog mig snabbt tillbaka till fastlandet. Nu är det bara imorrn kvar å sen är det semester. Det behövs, såååå j**la mycket, för att vara lite ful i munnen.
Idag har kroppen varit seg, tung och huvudet har känts som det var fullt med fuktig bomull om ni fattar? Och nej, ingen bakfylla. Så roligt hade jag faktiskt inte. Och är det lite feber jag känner såhär i kvällningen?
När jag var liten var det ett återkommande tema. Jag var nästaintill obefintligt sjuk under hela min grundskoletid, utan min kära kropp passade på att tajma in dessa trevliga event när jag var ledig, alltså på ALLA möjliga lov!! På hösten var det alltid någon influensa, sommrarna blev utdragna i rosslingar och kikhosta. Så varför inte införa detta igen? Skulle ju passa bra nu när man verkligen behöver vila och bli piggoch glad igen.
En dag till, sen kan jag spendera varje dag i säng oavsett sjukdom eller ej, enligt mig själv iaf.
Jobb, jobb och åter jobb. Så ser min midsommar ut, like every other year. Eventuellt blir det en tur ut till ö'a bara för att få känna lite havsluft. Vad skall ni hitta på? Blir det smågrodorna, sill och hela paketet? Eller skall ni göra något icke-traditionellt som att vara utomlands? Alltid kul att höra.
Och vad hände med solen?! De senaste dagarna har tjocka tröjan eller vindjackan varit ett måste. Vet inte om jag uppskattar detta efter den lilla värmeböljan i början på juni. Man vänjer sig snabbt.
Dock är det semester för min del på måndag och då styr jag mot södern och RUMÄNIEN!! Till sambons hemland och familj. Längtar faktiskt riktigt mycket. Skall bli så skönt att få lämna Svedala för ett tag.
Well, Glad Midsommar på er alla! Hoppas ni blir glada och belåtna vad ni än väljer.
Jag har tappat formen kan man säga. På många sätt.
Men det mest påtagliga är dock den fysiska. Orken, flåset och inte minst formen. Visst, det är inget gäddhäng här inte, eller någon större skillnad på vågen. Men har man en gång haft fläschiga axlar, grymma lårmuskler som kan ta mig upp till toppen av mount everest, och styrkan- då är det för jävligt att upptäcka att du inte orkar lyfta mer än Britta 50+ på samma pass som du själv faktiskt ÄR utbildad instruktör i men som du nu bara deltar i... Blää!
Dessutom var det en löp-upplevelse som fick mig att inse att- nä, detta funkar inte längre. Jenny the instructur måste komma tillbaka. Kondisen skall vara i världsklass, musklerna skall trimmas oxh slipas tills de skiner likt min kommande bränna i slutet på aug när brudtärneklänningen i cremevitt skall pryda min la booty!
Till min hjälp har jag bland annat ett NIKE + kit som jag fick av min svåger-to-be, och som matchar mina NIKE-löparskor perfecto!! 1- 1,5 mil skall tillhöra vardagen i slutet av sommaren. Löparspåren skall ha brännmärken efter mina strapatser!
Nu lät jag väl poetisk, moraliskt korrekt och lite djup... Jo men visst, ja kan om ja vill. Men mest för att jag är så jädrans lat!
Juni är en så länge en himlans (hehehe) mix av åska, hetta, sol och regnskurar. Hur skall ni ha det? undrar man ju- Gud, vädergudarna, rymdhäxan eller vem det nu är som bestämmer. vet inte vad jag tycker är sämre eller bra än så länge. Lagom efterfrågas?
Har börjat dokumentera min fasligt händelserika (well...) vardag i form av HIPSTOMATIC-appen på Ajfånen. Mycket rolig funktion det där, man känner sig nästan som en "riktig" fotograf! Tänkte fylla ut detta otroligt efterlängtade inlägg me dlite färgglada alster.
Jag hatar det! Men jag älskar det lika mycket. Det jag hatar är att jag får dåligt samvete för... ja, att jag inte gör något.
Min mamma brukade alltid säga till mig att jag var tvungen att lära mig slappna av. Att jag är för rastlös. Och det stämmer. Även fast jag inte har några måsten, jag behöver inte göra något, så skäms jag över att ligga i soffan i flera timmar och kolla på serier och filmer. VARFÖR???
Jag vet att det är fler än jag som känner såhär, men ärligt talat, hur ofta flänger vi inte fram och tillbaka, bokar in tre, fyra olika saker på en och samma dag å sen slår oss för pannan för att vi, just det, stressar för mycket. So I tell myself, cool down and relax! (lättare sagt än gjort, ja vet...)
Men, det regnade faktist fram till klockan 4 vilket är en bra anledning att stanna inomhus. SÅ nu behöver jag bara ha dåligt samvete för de sista 2 timmarna, right?!
Och tack Emma för ett fint samtal och ett gott skratt på fejjan ;-)) Luv ya!
Om det här programmet inte gör att man vill sälja alla sina tillhörigheter och ge allt PLUSsig själv till att rädda jordens utrotningshotade arter, då vet jag inte vad som behövs?!
SVT har i vår sänt ett av de bästa program jag någonsin sett: "Sista Chansen".
Det är skådespelaren och komikern Stephen Fry som tillsammans reser jorden runt med sin vän och fotografen Mark Carwardine. Mark gjorde denna resa för 20 år sedan med en annan fotograf för att fota de djur som då stod som rödlistade över världens mest utrotningshotade djur.
Nu, 2010, gör dessa två om denna resa för att se vad som blivit av dessa djur, vilka som fortfarande lever och vilka som eventuellt inte har klarat sig pågrund av tjuvjakt, flummedicin och miljöförstöring. Men man får också se vissa människors enorma engegemang för att bevara och stärka några av dessa arter och hur detta arbetet fortskrider.
En av mina favoritsaker att shoppa, ha på sig- som får dig att känna dig snygg på alla sätt och vis och som faktiskt är livsnödvändigt i vardagen, that´s shoes!!
Idag köpte min underbara pojkvän inte bara ett par, utan TVÅ finfina sandaler från DINSKO.
Mina nya älsklingar skall förgylla mina sommardagar och ge mig solbrända ränder som ett minne från ljuva slappa dagar.
Första paret är mer åt vardagshållet men ack så perfekta för min "ankfötter" (breda där fram, smala i hälen och platta..!), då de är helt i gummiband!
Andra paret var bara så söta och satt riktigt nice på fossingarna. Perfekt till lite skönt klubbhäng och snygga klänningar.
Idag skulle min mamma ha fyllt 63 år. Det är ingen ålder, speciellt inte i dagens samhälle eller för en kvinna som är pigg, aktiv, nyfiken och som njuter av livet. Därför är det ibland extra surt att inse att det tog slut så snabbt för henne.
Det är lite mer än 2 månader sedan hon gick bort nu och nej det är inte lättare. Jag läste faktiskt på en av canderfondens forum om folk som varit med om arbetskamrater och bekanta som liksom tog för givet att efter en sisådär 2-4 månader så skulle saker och tinga vara tillbaka till det normala. Men jag kan säga att det inte ritkigt fungerar så. Jag tyckte att det gick otroligt bra i början, men det berodde nog på chocken. Det är nu när det lugnat ner sig, när det praktiska är klart som det hela kan börja inom en. Jag gråter säkert varje dag, och om jag börjar prata om mamma så är det kört. Då är det en 10 min som minst går åt innan jag kan samla mig.
Att inse att ens mamma, min enda förälder, är borta, aldrig mer kommer att ringa, hålla om en, finnas där och jag kommer aldrig kunna finnas där för henne igen, det går inte att beskriva.
Men jag är säker på och tröstar mig med att varje dag kommer att bli lite lättare. Sedan går man ner i ett dike, tar sig upp igen och fortsätter.
Det jag skulle ha skrivit från början va, Grattis Mamma På Födelsedagen! Jag lovar att ta med en tårta för varje missad födesedag när vi ses igen.
Jaha, ålderdomen kommer krypande med säkra tecken. Igår kväll började det ömma i stortåns knöl, ni vet den som "sammankopplar" tån med foten liksom. Idag var det inte bättre, till och med sämre.
Och en titt in på sjukvårdupplysningen visar att det mest troligt är den underbara "tant-åkomman" Hallux Valgus. Grattis till mig själv!
Enligt deras rekomendationer är det breda skor som gäller. Hej hej Ecco! Nu börjar jag förstå varför denna sko är så populär bland damer som alltid skall ha fotriktiga skor.
Alternativet är väl att köra den gamal kinesiska traditionern att binda fötterna tills det är små och smidiga tillden grad att barnskor är enda valet.
Kort! Men naggande god!
Fröken, flamsig, sprallig, träningsinstruktör, lat, matglad, nyfiken, allergisk, filmfreak, true blood-fan, lillgammal, lite av varje helt enkelt.
