kort och gott, Jenny

Jaha, då var det då dags för dessa javla stormar med vinden som får dig att gå mer bakåt än framåt och flygande föremål som man måste ducka undan som i värsta tv- spelet. Super Jenny liksom! Fast i rosa sparkdräkt och farande kaffemuggar ger dig extraliv. Det hade vart nåt!

*

*

*

Sitter på tåget till Halmstad för 5e dagen i rad denna veckan... STOR SUCK!! Är så trött att det är svårt att hålla ögonen öppna och trycka rätt på tangenterna. Ville bara krypa långt ner under täcket med handen om min varma goa sambo för att somna bort från vindarna som dånade utanför, men icke då... Upp och hoppa, på med träningskläderna för en omgång BASKET i le school. Nu klagar ja absolut inet över basket, det skall vi gör aklart inna vi skriver vidare, utan själva grejen att gå upp 8 för att enbart spendera 2 h i skolan. Mina timmar i vaket tillstånd har blivit väldigt mycket mer värdefulla sedan jag började pendla. Vill egentligen bara vara hemma och beundra det ypperligt granna resultattet av min sambos hårda jobb me dmålning och tapetsering. Det är sååååååå fint!

Men det får väl vänta tills ikväll när jag får fredagsmysa själv. *suck* ...igen.

*

*

*

Imorrn kommer mamsen på besök. Det skall däremot bli underbart gött! Skall äntligen få visa henne runt lite i le metroppolen Helsingborg. Kanske ta en tur till Helsingör?? Vi får väl se.

Annars får ni ha en trevlig fredag så höres vi inom kort,

Kan vara en sådan där dag när allt går fel. Egentligen började det igår kväll när jag, klumpedunsarnas kung råkar välta ner en dator hos dem vi är på fest hos. Hej hopp...! Tur som var att inget hände, men just själva grejen stör mig så jag ville gnaga av mig ena armen i ren skär ilska. På mig själv alltså.

Vaknar klockan åtta av att det hugger och drar i hela innanmätet på mig. Mens. SJälvklart. Glömmer det varje månad trots att vi börjar närma oss 12 år tillsammans. Jag och mensen.

Kommer ner till tågstationen för att åka till Halmstad och mys med Emelie. Tågen går 09.53 & 11.53. Jag kollar på klockan och den är 10.40.

Suckar högt och beställer en kaffe och mumsig yoghurt på E H för att döda tid och muntra upp mig. Sätter mig ner, öppnar den jävla yoghurten som är överfylld och spiller säkert tio liter runt om mig själv och omgivningen. Större SUCK.

Nu sitter jag och stirrar likt en alkis/pundare runt omkring mig efter fallande objekt, hala fläckar, folk med bombbältet runt midjan. Allt kan hända.

Låt mig bara komma hem hel och ren.

Ett ord jag älskar. Vacker. Just för att det inte finns någon definition på det. Vad som är vackert är upp till var och en. En person kan vara det. En plats. Ett ögonblick. Just nu blickar jag ut genom mitt (vårt) vardagsrumsfönster, ut över tegeltaken som är det enda man ser såhär högt upp. Den blå molnfria himlen som bakgrund. Och det är fantastiskt vackert.

Min mamma är en otroligt vacker människa. Men inte på det klassiska filmstjärnesättet. Utan hela hennes aura. Hon har levt ett händelserikt liv där hon vid 23 års ålder träffade en 13 år äldre man med två barn 6 och 8 år gamla. Fick ett stort hus på köpet och därmed ett hushåll att tillhandahålla och göra till en trygg famiiljemiljö för dessa tre, nyskilda varelser. Tänk er det vid 23 års ålder. Vad gjorde ni då? Flyttade hemifrån? Pluggade och bodde i en trång studentlya med fest 5 av 7 dagar i veckan? Hon har jobbat inom psykiatrin sedan hon var 17 och sett allt inom detta, och då menar jag allt! Lätt deprimerade, till alkisar och psykopater som slaktat hela sin familj. När hon var 38 kom jag. När hon var 40 dog hennes pappa. När hon var 42 dog  min pappa, hennes man och hon var ensam med mig som då var 3,5 år gammal. Men hon har aldrig låtit hennes behov gå före andras. Hon är den stora starka klippan som alltid finns där. Oavsett vad det handlar om. Nu när hennes arbetsamma liv början närma sig hösten och pensionen hägrar, vid 62 års ålder får hon cancer. En som nästan är obotlig. Hon får börja kämpa på nytt.

Om jag bara får en tiondel av hennes personlighet, så kanske jag kan komma i närheten av hennes skönhet. Hon är den absolut vackraste människa jag vet.

Renovering, renovering... eller ja, om-målnng iaf. Men vilken skillnad det gör! När vi flyttade in i lägenheten var den målad i en slags beige, grå ton med lite inslag av gammelrosa. Det såg ut som om väggarna mådde dåligt omvartannat hade feber. Inte kul!

Nu har min underbara sambo tagit på sig blåbyxorna och målat tak å lite väggar. Underbar ljuslila i vardagsrummet, sandfärg i köket samt svartvitt kakel med hjälp av lite kakeldekor. Älskar förändring!!

I slutet av oktober kommer den nya soffan oxå som kronan på verket. L Ä N G T A R med stora bokstäver.

Nu skall det snart åkas å köpa tapet. Sen dags för fredagsmys.

Så var det då dags. Liseberg slog igen sina portar för sommarsäsongen 2010 igår klockan 21.00. Nu skall det pyntas, lyssnas på klassiska julsånger och förberedas inför den stundande julmarknaden.

Vi däremot får ha tålamod och istället anpassa oss till ett alltmer kallare klimat. Inga tunna jeansjackor står emot 5 plusgrader, utan nu är det dags att leta fram halsduken, mössan och vantarna och helst den goa stickade tröjan.

Hösten är här, lika färgglad och välkomnande som alltid.

Dina vänner umgås inte med dig för att de hoppas på att du skall bli en totalinspirerande modeguru, en stå-upp komiker som skall fylla tjejmiddagarna med tusen och åter tusen skratt! De vill inte heller att du är konstant superspontan och bokar in bungyjumps, insektsfondúer och underlivsakupunkturer för hela gänget. Inte heller att du är superdjup och Dr Phil- terapeutish. De gillar dig för att du är lagom mycket av allting. Kanske drar du sjukt dåliga skämt så att de faktiskt blir hysteriskt roliga. Kanske kommer du i både rött och rosa och gärna olika mönster, typ blommig och rutigt. Men hade du inte kommit i de kläderna hade de inte kännt igen dig och inte velat krama om dig för att de saknat dig så.

Din nuvarande pojkvän eller föredetta ville inte ha dig som flickvän för att de hoppades att du en vacker dag gick in i duschen och kom ut som en kopia av Megan Fox! Inte heller för att du konstant har komplicerade underkläder med spets och hängen kors och tvärs likt nervsystemet i din kropp!

Även de älskar har älskat dig för att du just visade dina mest bekväma men ack så trasiga, urtvättade trosor första natten ni spenderade ihop. För att du 5 av 7 dagar valde hämtmat istället för kulinariska rätter som att fått Gordon Ramsey att tappa talförmågan.

Dina ben kanske inte är 1,50 m långa, men de är starka och tar dig genom livet. Ditt hår är inte alltid välfärgat och fönat men det passar sig fantastiskt i en fläta, knut eller bara utsläppt efter en dusch. Och ditt skratt... Ditt skratt smittar av sig och får honom att totlt glömma varför du tog 45 minuter på dig i badrummet bara för att ni skulle till affären.

Och vad det gäller mig så är jag 1,59 lång med korta ben som inte har ett mellanrum mellan låren, blont, spikrakt hår som aldrig och då menar jag ALDRIG går att locka och brun-gröna ögon. Jag kommer aldrig kunna bli en supermodell men jag är en jävel på fysisk aktivitet i nästan alla former. Mina korta, icke mellanrumsaktiga ben är starka och tar mig överallt och lite till. De skapar även en rund och putig rumpa som jag älskar! Jag tänker inte alltid efter utan gör saker först och tänker sen, men jag är en hejare på att diskutera. Och jag tänker väldigt mycket på mina medmänniskor. När mina nära och kära mår bra, då mår även jag bra. Och sen har jag hört att jag har fina ögon, och vet ni vad? Jag håller med!

Så snälla. Sluta fokusera på allt det dåliga som ni så gärna hänger upp er på. Det är inte det som era vänner och älskade tittar på.