kort och gott, Jenny

Jag vill inte jinxa något, men känns det inte som att sommaren kryper sig lite på?

Jag hoppas verkligen det. Ett par veckor av energigivande värme och sol hade gjort gott.

Hade ett par görgoa dagar på Rörö, lite solande och en regnig men mysig dag med bland annat lite löpning och styrketränng med vad än naturen gav. Kändes lite lyxigt. Att allt det där var bara mitt. Helt ensam ute på naturreservatet. Såna stunder är guld värt.

 

Och idag är det inte långt kvar tills det blonda yrvädret är hemma...! Yeay!!

 

Jag har ingen sommarkänsla what so ever!

Den finns inte. Jag förstår inte hur det bara kan regna å regna å regna. För att det ska va regn behöver det ju ha varit en längre period av värme. Det är ju det mest logiska. Tycker jag.

 

Sen känner jag mig som en levamde degklump. Jag MÅSTE komma igång med träningen igen. Blä för detta!

Springa känns som det absolut bästa just nu för att få snabba resultat. Imorrn, kanske. 

Har ni några tips på hur man snabbt kan få igång motivationen? Jag kollar just ni på Biggest Loser, mina älskade tjockisar. Jag blir så impad av att se människor i denna situatin som verkligen tar tag i sig själva och gör något åt sina problem.

 

 

 

Jag blev väldigt irreterad härrom dagen, men visste inte om jag skulle ta upp det här. Men, jag tror nog att det är fler än jag som reagerar på samma sätt.

I aftonbladet härromdagen kunde man lläsa om det här efter att en kraftigt överviktig kvinna blivit nekad att åka Balder på Liseberg;

 

 

Därefter skrev Aftonbladet om hur "illa" feta blir behandlade i dagens samhälle. Märk väl att jag skriver feta och inte överviktiga. Det är en skillnad där. En överviktig person är någon som bär på kanske 10, 15 t o m 20 kilo mer än vad som anses vara normalvikt för han eller henne. Att vara fet, eller kraftigt överviktig innebär en betydligt större massa, tänk Biggest Loser.

Och nu kommer min fråga; Aftonbladet skriver att allt fler människor lider av denna fetma och attt vårt samhälle inte är anpassat för detta. Men vi vet ju samtidigt att vid så kraftig övervikt lever dessa människor med en ständigt hotande hälsarisk. Det är inte på något sätt OK att leva så under en längre tid p g a hälsorisken.

Så om biostolarna inte är anpassade eller åkattraktionerna inte har en säkerhet som täcker en person på 120 kilo och uppåt, borde man inte istället se det som ett utropstecken och en varningsignal?!

Vi är inte skapta för att ha kroppar som motsvarar 3 vuxna människor. Jag menar inte att alla skall vara super-vältränade och ha en kropp som en atlet, men vem kan motsäga sig att en biostol inte rymmer en person på 150 kilo?

Det slår aldrig fel. Som i år. Jag har jobbat på skola med förmestadels små ungar. Bakteriehärdar med andra ord. Nån halvseg dag bara lite då och då men inget bauta. Men så nu när sommarjobbet kommer igång, vem vaknar då med igensvullen hals, snuva och feber-alabama!! Jo men visst vettu.

Nu är det officiellt dag 6. Är i varberg hos min karl som jobbar å sliter i ett hus här nere. Kan ju likagärna vara sjuk i hans närhet som i min ensamhet.

 

Idag känner jag mig ok. Kan ju vistas bland vanligt folk utan att känna behov av att dra mig undan i ett hörn och kapitulera under självömkan och snormonstrenas våld.

Så om ni har några tips på vad man göra här i Varberg, bring it on my friends.