kort och gott, Jenny

Vacker. Vackert. Vackerhet.

Kategori: Allmänt

Ett ord jag älskar. Vacker. Just för att det inte finns någon definition på det. Vad som är vackert är upp till var och en. En person kan vara det. En plats. Ett ögonblick. Just nu blickar jag ut genom mitt (vårt) vardagsrumsfönster, ut över tegeltaken som är det enda man ser såhär högt upp. Den blå molnfria himlen som bakgrund. Och det är fantastiskt vackert.
Min mamma är en otroligt vacker människa. Men inte på det klassiska filmstjärnesättet. Utan hela hennes aura. Hon har levt ett händelserikt liv där hon vid 23 års ålder träffade en 13 år äldre man med två barn 6 och 8 år gamla. Fick ett stort hus på köpet och därmed ett hushåll att tillhandahålla och göra till en trygg famiiljemiljö för dessa tre, nyskilda varelser. Tänk er det vid 23 års ålder. Vad gjorde ni då? Flyttade hemifrån? Pluggade och bodde i en trång studentlya med fest 5 av 7 dagar i veckan? Hon har jobbat inom psykiatrin sedan hon var 17 och sett allt inom detta, och då menar jag allt! Lätt deprimerade, till alkisar och psykopater som slaktat hela sin familj. När hon var 38 kom jag. När hon var 40 dog hennes pappa. När hon var 42 dog  min pappa, hennes man och hon var ensam med mig som då var 3,5 år gammal. Men hon har aldrig låtit hennes behov gå före andras. Hon är den stora starka klippan som alltid finns där. Oavsett vad det handlar om. Nu när hennes arbetsamma liv början närma sig hösten och pensionen hägrar, vid 62 års ålder får hon cancer. En som nästan är obotlig. Hon får börja kämpa på nytt.
Om jag bara får en tiondel av hennes personlighet, så kanske jag kan komma i närheten av hennes skönhet. Hon är den absolut vackraste människa jag vet.

Kommentarer

  • Mikaela säger:

    Du är underbart stark min fina vän och du skriver så det verkligen berör på djupet.. Jag tänker så mkt på dej! <3 PUSS!

    2010-11-11 | 14:11:26

Kommentera inlägget här: