kort och gott, Jenny

Jag är så förväntansfull att det pirrar i hela mig när jag tänker på det. Jag blir åter igen en liten 13 årig tjej som inte brydde sig om något annat än att helgen skulle komma så att all tid, från tidig morgon till sen kväll, kunde spenderas i stallet.

Yes! Det är dags för mig att åter igen kasta mig i sadeln. Efter ett uppehåll på ungefär 3,5 år. Så lång tid har det aldrig gått innan och det gör mig lite nervös, självklart.

Igår var jag även tillbaka i vad min mamma kallade mitt andra hem, Tre Hästar i Kungälv. En ny hjälm behövs iinhandlas. Det var roligt att vandra in och se att det var sig likt, men samtidigt lite vemodigt. Mamma och jag åkte alltid dit tillsammans. Hon var så glad i mig och ridningen. Från det att jag fyllde 9, det var då jag fick börja rida, tills jag var 15, 16 år, satt hon och kollade på varje lektion. Oavsett om jag bett henne eller inte. Det väcker måmga minnen men jag känner också att detta kan bli lite av en läkande aktivitet. Tillbaka till det jag älskar. Till något som jag och min mamma delade även fast hon aldrig red själv så var det hon och jag och ridningen.