Sommarsverige.
Snart är vi ett självklart semestermål med Bluevillage-koncept ute på Torslandas öde åkermarker dit främmande människor ifrån främmande länder kommer för att smita ifrån vardagen.

Kanske blir det tyskar? Eller kanske mexicanare? Fast varför skulle de vilja åka till ett lika varmt land?
Kanske för den "exotiska" naturen. Vem vet? Men hit vill de.

Det är lustigt att studera det svenska folket när de hamnar i situationer de inte riktigt är vana vid. Som nu tex, i värmen. En tydlig trend jag observerat är alla dessa fläktar som folk nu har börjat införskaffa. Överallt bärs de upp från källare och förråd, och sitter med på bussen i nya pappkartonger. Finanskris my ass! Tacka vet jag värmen! Den kommer rädda oss. (inte bara fläktboomen, utan solstolar, bikinis, lätta kläder bla bla bla bla....)
Själv tycker jag bara att det är jobbigt när jag sitter på bussen och busschtaufförerna spelar varandra spratt och sätter på värmen lagom till nästa chaufför. Sluta med det! Det är inte roligt! Då är det lite jobbigt... Och klibbigt.

Men jag kan drömma mig bort tack vare musiken i ipoden. Just nu rullar Micke's bästa såklart. Men också Kristian Anttila hjälper mig genom värmen och trängslen, med fascinernade texter och medryckande gitarrspel.

" Jag var ung när jag fann Gud på ett dansgolv
En stadig puls som hackade sig in"