Ett år.
Kategori: Allmänt
I ett år har jag levt i en overklig verklighet. I ett år har jag levt utan min mamma. Min underbara, fina mamma. Min bästa vän. Du som visste allt, som alltid fanns där, som gjorde mig till jag. I ett år har världen och jag fått veta hur det är att inte ha dig nära.
Det absolut mest otänkbara skedde natten den 5 till 6 mars 2011. Du åkte snabbt in på sjukhuset efter en kväll med svåra andningsbesvär. Din syster och mamma var med dig. Jag begav mig hemåt så fort jag fick samtalet. Tyvärr hann jag inte vara med dig vid dina allra sista andetag vilket har känts både ok och förjävligt. Men vem kan säga hur det skall vara. Du somnade in i lugn och ro och slapp all smärta som den jävla cancern orsakade dig. Denna sjukdom som sprider så mycket smärta och sorg, elände och svärta.
Hur mycket jag än försöker beskriva hur det är, hur det var, så finns det aldrig ord som kommer fånga den saknad, sorg, fysiska och psykiska smärta som turas om att cirkulera inom mig. De dagar när jag faktiskt tillåter mig själv att tänka "du är inte här mer", de stunderna är som att drunkna, få tio tusen sten över sig, bli påkörd av ett tåg och totalt tappa känsel i kroppen, allt på en och samma gång. Det är fortfarande som en dröm, som om du är bortrest. För hur kan du som alltid funnits här, som är min mamma bara helt plötligt vara borta?
Hur är det möjligt att ditt namn nu är inristat på en gravsten? Hur är det möjligt att du aldrig mer kommer att svara i telefon? Hur är det möjligt att jag aldrig mer kommer att få hålla om dig?
Jag hatar cancer och vem det nu än är som bestämmer över livet, slumpen, karma eller vad fan det nu är! Ibland önskar jag t o m att det är Gud för då skall jag tala om för honom vilken jävla idiot han är som tillåter människor gå igenom det här. Att hans såkallade "plan" är totalt värdelös!
"Tyvärr. Ditt lilla projekt här nere på jorden, det kan vi kalla för helt jävla misslyckat!"
Jag kan ju bara hoppas att han iså fall har insett sitt misstag och ger dig fullstjärnig hotellvistesle med personlig service dygnet runt (utförd av honom själv)...
Jag saknar dig så otroligt mycket älskade mamma. Denna värld är sig inte lik utan dig. Den kärlek och trygghet som fanns mellan oss ger mig hopp om att livet sakta men säkert kommer att hitta en ny bana. Tills den dag vi ses igen...
