Sprickan.
Kategori: Allmänt
Nu är vi där. Den där tiden när årstiderna sakta sliter sig ifrån varann. Vintern vill så hemskt gärna stanna kvar, oväntade snöfall, kalla nätter, och Våren tränger sig fram med hjälp av armbågarna. Ljuset. Att möta solen när jag promenerar till jobbet på morgonen och sen även ha sällskap hem tillsammans på eftermiddagen. Lyckan som infinner sig inne i en är obeskrivlig. En energi som har varit totalt bortblåst under hela vinterhalvårets mörka tid.
* * * * *
Just nu faller snön igen. Men der gör mig inte så mycket. Jag vet att våren finns där. Det var din favorittid mamma. Du såg alltid fram emot promenaderna där jakten på de första vårblommorna fyllde din lediga tid. Och när man kom hem och den första buketten tussilago stod på bordet. Det var hemma det.
Jag skall ta en promenad till helgen om vädret tillåter. Kanske finns det ett litet tecken där ute.
