kort och gott, Jenny

Första gången...

Kategori: Allmänt

Jag lagade mat, minns jag faktiskt inte. Känner jag min mor rätt såg hon nog till att jag var involverad i matlagningen rätt tidigt. Jag kan liksom inte minnas första gången jag fick koka pasta själv, eller steka korv eller hacka lök. Jag har liksom alltid bara gjort det. Det sitter i min ryggmärg.
Matlagning har alltid varit roligt och mat har förstås alltid varit superduperGOTT!!! Älskar mat! Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Därför är det rätt lustigt att tänka på den tid i mitt liv när jag gjorde allt för att INTE äta. Japp, anorexian. Den där fasliga sjukdomen som bokstavligt talat tar över din hjärna, hela ditt väsen och förvandlar dig till någon kalorijagande, utsvulten, vandrande pinne.
Men det som var speciellt för den här perioden var att jag lagade massa massa massa mat. Inte till mig själv såklart men till alla andra. Att se andra äta gjorde mig nöjd på något sätt. Konstigt, eftersom jag så innerligt ville sätta tänderna i den där kantarellgratinerade steken med hasselbackspotatis och smörsky. Mmmmmmm!
Och alla muffins och kakor jag bakade! Jesus Maria! Det var nog ett par hundra!! Haha! Baktanten blev man allt bland vänner och bekanta, men åt jag något själv..? Icke då.
* * * * *
Men som tur är denna tid över sedan länge. Jag äter allt jag vill ha, lagar massa god mat med smör och grädde helt utan samvete och gör ett och annat bakverk när jag vill bjuda på något extra. Så varför tog jag då upp det här? Jo, saken är ju den att jag står utan kök sedan ett par månader tillbaka pga av en överjävlig bostadsförenig som vi inte behöver nämna vid namn (H-fucking-SB!!) och som inet gillar våran renoveringsplan och därmed är mitt intresse för mat på topp igen eftersom jag inte kan LAGA NÅGON MAT ALLS!!
Så mina dagdrömmar är nu åter fyllda av bakverk och stekar och italienska pastarätter som inte får vidröra min tunga. *suck* Men snart är det åter dags när mitt och sambons underbara kök väl är på plats och då skall Placa el Nilsson/Duma åter fyllas av matens underbara dofter.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Känner igen mig i sjukdomsbilden. Har själv kämpat i 4 år med de tvång, schizotankar och all ångest som anorexia bär med sig.

    Du är stark som har lyckats komma ifrån det. Bara det att kunna KOPPLA BORT kalkulerande av kalorier är fantastiskt.

    Får lite hopp när du skriver att det faktiskt är möjligt att bli helt frisk...

    Hoppas du får chans att laga, äta och framförallt NJUTA av mat snart. Passa på att gå på restaurang så länge med pojkvännen.

    2011-10-20 | 08:00:15

Kommentera inlägget här: