Sambolivet och sjukdom.
Kategori: Allmänt
"Det är konstigt, men att höra dig snarka var det finaste på hela veckan..."
Dessa ord uttalades av min kära sovkamrat efter flera nätters hostande och harklande tack vare den fantastiska lung- och öroninflammation jag lyckades dra på mig efter friluftslivslägret.
Ni vet hur det är att vara sjuk. Man känner sig inte speciellt fräsh, man har ett extremt dåligt humör, man skiter i att duscha å klär sig i samma skitna myskläder för man inte vill "smitta" resten av garderoben (eller för att man är för trött/lat för att byta). Och man kan stänga inne sig själv framför TV'n å se alla dåliga serier som Days of our lifes, Biggest Looser, Skåne/Hollywood/Norska/Danska/Korenska/Afrikanska- fruar, till och med repriserna!! Allt detta utan att nån behöver se eländet. MEN, inte när du är sambo. Då blir alla dessa ovanor inte lika aktuella längre. Man vill iksom inte rikigt släppa fram det vidriga träskmonstret som gömmer sig i snor och slem. Men jag skulle också vilja säga att det inte är så dumt att känna sig lite iaktagen. För då gräver man inte ner sig lika mycket i skiten som man hade gjort om man var ensamboende. Trots att jag har mått sämre än på många många år i sjukväg, så har jag inte kännt mig så äcklig som jag annars brukar. Detta tack vare min underbara sambo.
Så sambolivet är bra till mycket vill jag lova.
