kort och gott, Jenny

Liseberg har säsongsfinal och det innebär att sommaren 2009 är officiellt slut. Vissa av affärerna i parken har redan fått vinter- och julkostym och kaninerna springer omkring i röda julkläder. En påminnelse om att Jesus födelsedag faktiskt bara är ungefär 2 1/2 månad bort. Vilket isig betyder lika lång tid, plus lite till, tills året är till enda. Vi måste alltså börja fundera, inet bara på dessa eländiga och alltid lika kluriga julklappar, utan hur vi skall fira av det gångna året och glädjas åt det kommande.(!)

WHAT THE FUCK!!! Vart tog året vägen?!

Jag fattar verkligen ingenting. Hur i hel***e lyckades jag springa förbi ett helt jä**a år?!

För visst känns det som att året bara har sprungit iväg?

Äntligen lyckades USA få en svart president, vilket har lyft dem ett par decennier från medeltiden. Grattis är väl på sin plats!

Hela världen lyckades hamna i en stor ekonomisk kris som fick oss alla att begrunda våra olika val och prioriteringar. Såväl på personligt plan som lands- och världsligt.

Men bland de största händelserna finner vi ju våra förluster av stora stjärnor. Patrick Swayze, aka Johnny Castle, somnade in för inte så länge sedan efter en lång tids kamp emot cancer och en hel värld drog fram sina gamla VHS- band eller DVD och såg Dirty Dancing om och om igen som hyllning.

Men för mig var bortgången av Michael Jackson, the King of Pop, det som har satte mest avtryck på 2009. Den 25 juni rappporterade alla nyhetskanaler, tidningar och radio att den 50- åriga megastjärnan lämnat detta jordeliv efter en hjärtattack som följd av en överdos. May he rest in peace...

Så visst har det hänt en del. Fast jag mest känner att allt bara rusat förbi och jag stått vid sidan om och sett allt på håll.

Men än är inte året slut! Ikväll är det avslutningsfest på schemat med en STOR överraskning för alla medverkande vid den stora festen i Lisebergshallen.

Hehe... Nu blev ni allt nyfikna va?! Men ack, ni får allt hålla er. Jag skriver mer om det  imorrn.

Tills dess..

Tingeling!