När jag vaknade igår, hade jag inte en tanke på det. Inte mer än att det skulle vara kul att få chansen.
När jag väl kom till jobbet och fick höra att flera hade tänkt sig att försöka få tag i biljetter utanför, då var jag bara tvungen! I mjukisbrallor och regnponcho stod jag sen på planen och hejade fram henne... Madonna såklart!

Hur var det då?
Jovars... Bra show, Grymma dansare och så såg man ju Madonna. GP skrev igår att det saknades magi, och det är jag nog villig att hålla med om. Dock pirrade det i magen när tonerna till Like a prayer sprängde ut, då fanns det där. Det kan jag inte fördöma! Och såklart under den lilla Michael Jackson- hyllningen, fast mest för att det var Michael liksom.

Men femhundra spänn för ett par biljetter som annars kostar runt sju- åttahundra, det kan jag bjuda på. Och så fick man ju en glimt av en av världens mäktigaste kvinnor inom artistvärlden.